På söndag

På söndag avgörs det. Har du bestämt dig?

Det blir ett otroligt avgörande val i år och att inte ta vara på sin röst är att överlåta andra att ta vara på ens tystnad. 

Personligen har jag landat i att det inte räcker för mig att bara rösta i år utan jag har valt att engagera mig och såväl valarbeta som kandidera för Socialdemokraterna här i Falun där jag bor. 

Så hur kom det sig att jag valde att engagera mig i just socialdemokraterna? En entreprenör och företagare som är sosse? Går det ens?

Jag blev övertygad demokrat när jag läste Alf Ross ”Varför demokrati?” på högstadiet. Av ideologierna som Alf Ross tog upp så kände jag då att det han kallar den ”reformistiska demokratiska socialismen”, dvs det vi idag benämner som socialdemokrati, låg närmast mitt hjärta. Självklart kan jag nu reflektera över att det delvis berodde på värderingar jag internaliserade som barn. Men jag var mer vänster än jag tyckte Socialdemokraterna var då så jag gick med i Ung Vänster och Vänsterpartiet. Jag har och hade många vänner i vänstern. Men hos Vänsterpartiet var jag bara medlem en kort tid, jag minns det som ett par veckor. Efter några samtal där Kuba, Sovjet, Venezuela och synen på demokrati kom upp så insåg jag att det här inte var mitt parti. För mig är det viktigt att stå emot all typ av extremism och auktoritära tendenser, oavsett om den kommer från vänster eller höger. Snus är snus, skit är skit och diktatur är diktatur, förtryck är förtryck oavsett i vilka fagra ord det slås in i.

Med tiden har jag, genom livserfarenhet och alla yrkesroller jag haft, ifrågasatt nästan varenda tidigare ståndpunkt jag hade. Det gör att det som är kvar av mina tidigare åsikter och värderingar är sådant som jag är väldigt säker på och har en grundad övertygelse kring. Det handlar om tron på demokratin och alla människors lika värde. Det handlar om rättvisa, frihet, trygghet och välfärdspolitik. Det handlar om social utjämning och att ge alla människor jämbördiga möjligheter att förverkliga sina drömmar och sina liv. Att ingen ska lämnas efter och att vi inte ska erbjuda enbart klassresa för några få utan lyfta förutsättningarna för alla. Jag tror på att öppenhet och mångfald i grunden gör oss starkare, inte svagare även om det är genom ordning, reda och välavvägd rytm som mångfald blir till en harmoni av olika toner och inte ett kakafoniskt kaos. Jag tror på internationell solidaritet. Jag tror på en ordnad och inkluderande arbetsmarknad med schyssta villkor och stabila spelregler. Jag tror på behovet av grön omställning och att transformera vårt ekonomiska system för att möjliggöra ett grönt folkhem. Allt detta tror jag på till 100%. Det gör mig ganska sossig. 

Samtidigt finns det mycket som Socialdemokraterna, och alla andra partier, står för som jag inte står för. Jag tror det är få i det här landet som kan hitta ett parti som till fullo representerar dem och alla deras övertygelser. 

Så förutom att ha dessa sossiga värderingar så tror jag också att jag bär på något som ännu inte har sin beteckning. Jag tror att tiden för länge sedan är mogen för nya politiska perspektiv och tankar utifrån den verklighet vi skapat. Inte hur verkligheten såg ut på 1800-talet. Samtidigt kan jag konstatera att de stater i världen som är mest välfungerande är de socialdemokratiska och socialliberala välfärdsstaterna. De nordiska länderna, Australien, Kanada toppar alla listor. Där det finns en stark välfärdsstat finns det också ett starkt trygghetsnät. Där trygghetsnätet är starkt vågar människor göra mer. De vågar riskera mer. De vågar utforska mer. Människor som lever i trygga länder är friare och vågar vara mer kreativa. Det gör dessa länder mer innovativa. Deras företag blir mer bärkraftiga och framgångsrika. Och länderna får starkare, mer motståndskraftiga ekonomier och mer resurser att fördela till välfärden och sina invånare. Alla som vuxit upp i Sverige har vuxit upp i ett sådant land och har man blivit framgångsrik här så tycker jag likt entreprenören Petter Stordalen att man också ska visa tacksamhet och uppskattning för det. Att betala rikligt med skatt är något att vara stolt över. Skatt väl använd är en fantastisk kraft för att förändra och förbättra samhället för oss alla. Med betoning på ”väl använd” för varje förslösad skattekrona är ju faktiskt stöld från folket (som ju är ett klassiskt socialdemokratiskt ledord myntat av Gustav Möller).

Samtidigt är det något som saknas hos såväl socialliberalismen som socialdemokratin. Något som gör att ett tomrum skapas ur vilket höger- och vänsterpopulistiska rörelser, auktoritära tendenser och ren fascism kan frodas. Samtidigt som mycket går framåt i världen finns det en oroande utveckling med ökade klyftor och minskat förtroende för beslutsfattare, politiker och för de demokratiska institutionerna. 

Därpå finns också ouppklarade problem som vi är långt ifrån att lösa inte minst vad gäller klimathotet och de globala förändringarna av förutsättningarna för mänskligt liv på planeten. Utbildningssystemen måste också uppdateras efter hur vår kunskap om världen har utvecklats och hur vår kunskap om lärande och mänsklig utveckling har förändrats. Vi måste hitta former att kombinera individuell frihet med kollektivets samhörighet. Det kommer behövas genomtänkta och stora satsningar på arbetsmarknaden, på kompetensutveckling och omställning, eftersom vi står inför den största strukturomvandlingen i mänsklig historia de närmaste åren med en automationstakt som aldrig tidigare skådats. 

De globala spelreglerna för handel och rörelse måste också uppgraderas i takt med att världen krymper och vårt beroende av varandra, vår mänskliga sammanbundenhet, blir allt mer uppenbar och påtaglig. 

Det finns också en viktig dimension som jag saknar i politiken som handlar om det mänskliga välmåendet. Nästan all utveckling mäts i form av ekonomisk expansion. Men vad är fyra procent årlig tillväxt och låg inflation värt om självmorden ökar? Vad ska vi med all vår välfärd och våra pengar till om egoismen och paranoian i världen gör att vi inte klarar av att dela vår glädje med våra medmänniskor? Vad ska vi med alla vår teknologiska och entreprenöriella framsteg att göra om vi inte ser till att mänskligheten som helhet faktiskt mår bättre och är såväl fysiskt som psykiskt och själsligt friskare? 

Alla människor förtjänar goda förutsättningar att leva ett liv i glädje och harmoni med sina medmänniskor, planeten och världen runtomkring. 

Titta på en nyfödd människa, en bebis och försök förvägra den möjligheten till detta. Det går inte. 

När jag tittar i min snart två månader gamla dotters ögon så ser jag alla barns ögon. Och i mig föds en beslutsam övertygelse att alla barn måste få en schysst chans till glädje och lycka i livet. Detta bör vara politikens uppgift. Att inte bara förbättra de materiella förutsättningarna för några få utan såväl de materiella, som känslomässiga som själsliga förutsättningarna för alla. 

I framtagandet av de nya idéerna som ska möta de utmaningar och problem vi står inför vill jag vara en del. Men jag skjuter inte upp mitt engagemang på någon avlägsen framtid när jag ska ha alla svar. För jag tror inte på att hitta alla svaren själv på egen hand. Jag tror på att utforska och försöka finna dem tillsammans med andra. Jag vill bygga en ny politisk rörelse från grunden med bas i ett nytänkande socialt och demokratiskt perspektiv. Börja lokalt och tänka globalt. Skapa avtryck i det lilla och bygga upp det till det stora. 

Jag vill inspirera unga ledare över hela världen att ta steget och börja skapa förändring i sina politiska församlingar och samhällen här och nu och i framtiden. Tillsammans, utifrån de erfarenheter vi drar och det vi har med oss från livet utanför politiken, så tror jag att vi gemensamt kan hitta de lösningar som dagens politiska system inte klarar av att skapa. 

Vi kan klara det. Men bara tillsammans.