SOCIALLIBERALISM OCH SOCIALDEMOKRATI RÖR SIG NÄRMARE VARANDRAS FRAMTID ÄN ANDRA IDEOLOGIER

SKA SAMMANSVETSAREN LÖFVÉN KUNNA BRYTA LÅSNINGARNA?

Stefan Löfven fortsätter att sondera terräng för att bilda en regering över blockgränsen och han gör det enligt mig på ett exemplariskt sätt. Jag är ingen som förbehållslöst har hyllat vår statsminister,  han liksom alla andra dagens politiska ledare har fått sin beskärda del av min system- och strukturorienterade kritik för de problem, utmaningar och bekymmer vi har i det polariserade samhällsklimat som skapats. Men kanske är det just här när beståndsdelarna som krävs för att bilda en regering förefaller mer avlägsna och splittrade än någonsin som det krävs en riktig sammansvetsare och van förhandlare för att jobbet ska bli gjort. 

HÖGST FÖRTROENDE FÖR LÖÖF OCH LÖFVÉN

 BILD SVT, DATA: SIFO

BILD SVT, DATA: SIFO

DEN YTTERSTA HÖGERN VISAR SIN MAKT ÖVER M OCH KD

Överhuvudtaget har statsministern varit oerhört lugn, metodisk och professionell ända sedan valnatten. Då höll han det enda egentligt verklighetsbaserade talet och istället för att fira någon slags tillgjord seger så markerade han allvaret och ansvaret i situationen som uppstått. Därför är jag inte förvånad att statsministern klättrat i förtroendemätningar och nu bara är någon procentenhet bakom den partiledare som nu och sen tidigare har och haft den högsta förtroendet; Annie Lööf. Lööf har också varit balanserad och poängterat vikten av blocköverskridande lösningar efter valet. Liberalerna och Centerpartiet har hållt sina vallöften och inte vikt sig för pressen från dödgrävarfalangerna i den yttersta högern som först nu efter valet vågat visa (inte så förvånande) att de tagit rodret över M och KD och som vill se alliansen sätta sig i samma båt som SD som ju också skett i en del kommuner nu senast i Sölvesborg.  

BLOCKÖVERSKRIDANDE SAMARBETE ÄR RÄTT INTE BARA AV TAKTISKA UTAN OCKSÅ, OCH KANSKE FRAMFÖRALLT IDEOLOGISKT POLITISKA SKÄL

Nu hoppas jag att det som istället hänt i Uppsala, Borlänge och flera andra ställen i landet där Socialdemokraterna och övriga progressiva, öppna, demokratiska och frihetliga partierna kan hitta en överenskommelse som möjliggör en mittensamverkan. För mig handlar den önskan inte bara om att jag tror att det i detta läge är taktiskt riktigt utan för att jag också tror att det finns goda politiska lösningar att hitta i en sådan samverkan. I Borlänge till exempel har ett 100 punktsprogram utvecklas mellan mittenpartierna. I detta ingår t ex balanserad valfrihet. De flesta liberaler jag känner brukar inte ha svårt för att erkänna att de är kritiska mot riskkapitalbolags övervinster i välfärdssektorn, samtidigt är också de flesta socialdemokrater jag känner förstående för att människor vill kunna ha frihet i att välja själva vilken skola deras barn ska gå i, vilken vårdcentral de ska gå till och så vidare. Det går att hitta lösningar i mitten. I Uppsala är det Sveriges kanske mest kompetenta, pålästa och kunniga sossar som lagt grunden för den politik som varit så attraktiv att Liberalerna valde att hoppa av alliansen för att vara med och förverkliga den. När jag tittar på den politiska kartan så ser jag inte längre de sk ”traditionella” blocken. Överhuvudtaget så tycker jag att det är fel att kalla dem traditionella eftersom de ur ett politiskt historiskt perspektiv faktiskt är en postmodern konstruktion som i mycket reflekterar den postdemokratiska process vi genomgått de senaste årtiondena. Blockpolitiken har varit ett led i polariseringen och skendemokratiseringen där medborgarnas engagemang tryckts undan, beslut tagits över människors huvud och en avancerad tjänstemannabyråkrati fått alltmer fritt spelrum. 

DAGS ATT BEGRAVA DEN UTDATERADE BLOCKPOLITIKEN

Tittar vi ideologiteoretiskt så finns det statsvetare som placerar socialliberalismen och socialdemokratin närmare varandra ideologiskt i sin utvecklingsbana än socialdemokratin i relation till rent materialistiskt marxistiska ideologier som t ex den saliga blandning av Trotskism, Leninism och andra utdaterade märkligheter som visat sig vara livsfarliga som implementerad politik men fortfarande går att återfinna på vissa håll. Ska här påpeka att finns många frihetligt demokratiska socialister som egentligen hör hemma i socialdemokratin men sökt sig till t ex Vänsterpartiet på grund av besvikelse över socialdemokratins tillkortakommanden. Jag har förståelse och respekt för dessa och tror att vi socialdemokrater måste jobba hårt för att återvinna förtroendet för att vi kan möjliggöra en progressiv politik, särskilt när vi menar att den progressiva politiken behöver byggas i den politiska mitten.

SOCIALLIBERALER ÄR IDEOLOGISKT ÄR NÄRMARE DEN SOCIALDEMOKRATISKA IDÉUTVECKLINGEN ÄN DE ÄR DEN REAKTIONÄRA HÖGERNS UTVECKLINGSLINJE

 Välläst ideologikarta framtagen av statsvetaren Mats Lindberg och delat till oss under Höj Rösten Politikerskola

Välläst ideologikarta framtagen av statsvetaren Mats Lindberg och delat till oss under Höj Rösten Politikerskola

Gröna, frihetliga, socialliberaler som tror på välfärdstat och fri företagsamhet står också närmare socialdemokratins perspektiv i många av dagens stora frågor än de står protektionistiska, konservativa och reaktionära högerkrafter som vill kringskära kvinnors rättigheter, skylla alla samhällsproblem på migration och resa murar mot omvärlden. 

Tittar vi historiskt till tiden för demokratins utveckling och några av de kanske mest progressiva åren i svensk politik så fanns det, inte bara av taktiska skäl utan även då till viss del ideologiska, en form av samverkan mellan Socialdemokratin, Bondeförbundet (dåvarande Centern) och andra liberala och frihetliga krafter. På barrikaderna för demokratins utveckling stod kvinnorörelsen men också nykterhetsrörelsen, studieförbunden, hantverkarrörelsen, småföretagare och andra delar av civilsamhället som hade och har ett gemensamt intresse att stå emot auktoritära, socialkonservativa och nationalistiska krafter och istället stå för en ökad demokratisering och öppenhet gentemot omvärlden. Det är tack vare att dessa krafter lyckades hålla ihop och klara av att inte bli splittrade som grunden för välfärdssamhället kunde byggas. Sen efter andra världskriget och kanske framförallt under den polarisering som skapades med Thatcher och Reagen på ena sidan och 68-rörelsen på den andra, så kom nyliberala teorier och drog Folkpartiet och Centern kraftfullt högerut på ett sätt som gjorde det omöjligt att samverka med ett välfärdsfokuserat parti som Socialdemokraterna. Så föddes blockpolitiken som i mångt och mycket skadat Sverige.

INTE ENS SYNEN PÅ INDIVIDEN SKILJER OSS LÄNGRE

Det som brukar framhållas som en skiljelinje mellan socialdemokratin och socialliberalismen är synen på individen. Åtminstone är det många av mina liberala vänner som ryggar tillbaka på grund av en bild av socialdemokratin som janteälskande och grupptänkande. Att alla ska stöpas i samma form. Att mångfald är dåligt och att vi helst ska ha bygga om hela landet till en enda stor fyrkantig containerbunker.

Jag ska inte förneka att den typen av värderingar existerar. Dock har de mindre med socialdemokratin att göra och mer med andra typer av idéströmningar som fått inflytande inom den. Socialdemokratin har tvärtom alltid handlat om att befria den enskilda människan. Inte att göra henne beroende av sin klass, sin härkomst eller för den delen sin stat. Socialdemokratin bygger på internationell solidaritet för att få varje människa att inse att den bär sin egen frihet i sina egna händer om den ansluter sig med sina medmänniskor och gemensamt skapar den framtid som vi kan skapa tillsammans. Tillsammans för en socialdemokrat handlar inte om att alla ska bli likadana, det handlar om att solidariskt stå upp för allas rätt att vara dem de är. Socialdemokratin skiljer sig således från den socialkonservativa och reaktionära strävan att få alla att passa in. I ett socialdemokratiskt samhälle så får du sticka ut. Dessa värderingar delar socialliberaler och socialdemokrater.

2018 ÅRET DÅ BLOCKPOLITIKEN VILAR I FRID?

Jag hoppas att 2018 kan få bli en vändpunkt i historien då vi firar blockpolitikens begravning och återuppståndelsen för de progressiva krafternas samverkan och samarbete. Tittar vi framåt så tror jag att många av de utmaningar vi stor inför kräver bred, långsiktig samverkan kombinerat med kraftfull omställningspolitik och transformativa beslut för att möjliggöra en hållbar utveckling och att vårt samhälle gör sitt för att vi ska nå de globala målen. För det krävs ledarskap. För det krävs modet att begrava den skadliga blockpolitiken en gång för alla.

 skapad med  custom tombestone

Det var mina tankar. Vad tycker du? Kommentera gärna nedan. Och dela gärna och sprid.

Sohrab FadaiComment